www.aftonbladet.se/nyheter/article2366700.ab Själv är jag lindrigt förvånad. Min mamma blundade, blundar än och har blundat längre än Rosemarie Fritzl. Min förövares fru blundade men har delvis börjat öppna ögonen. Min förövares nya fru blundar och påstår sig känna till att inget hände åratal innan hon kom in i handlingen. Förövarens arbetskamrater på myndigheten blundade, en har senare bett om ursäkt för att hon inget gjorde fast hon visste, en anser idag att jag och min förövare båda var "offer för en komplicerad överföringsreaktion".
Tingsrätten i Ystad hade ett helt turnésällskap kring Tito Beltran som blundat i åratal, men som nu kunde berätta vad de sett när de vägrat se.
Nea Mellberg som forskat kring sexuella övergrepp har visat att mödrar till incestoffer ofta förnekar och skyler över. www.borea.nu/index.asp?PAGE=1&ARTICLE=1&saID=113 www.foreningenkobra.com/Kobra_overkliga_blir_verklighet.htm
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack för din kommentar till min jämförelse mellan en nobelpristagare Elfriede Jelinek och ett incestoffer Elisabeth Fritzl.
Jag håller med dig om att blundandet är legio även i Sverige. Inte bara när det gäller incest eller pedofiler, utan övergrepp överhuvudtaget. Vare sig de begås i familjen eller av samhället.
Det är alltid enklare att inte låtsas om, eller att det är offrets eget fel. Att man har ett eget ansvar. Men någonstans går det egna personliga ansvaret över till samhället. Jag blev överfallen två gånger på väg från skolan, som jag skriver i inlägget före detta.
Och torkade tårarna och gick hem. Jag har aldrig berättat det för någon enda människa. Det var skamligt och jag ville inte vara sån. Bara i min dagbok Ett Sekel av Tystnad har jag skrivit ned det. Ingen har kommenterat det då heller.
kram från Ann Helena
Skicka en kommentar