Visar inlägg med etikett Engla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Engla. Visa alla inlägg

fredag 2 maj 2008

Ljuger barn om övergrepp?

frågar Monica Dahlström-Lannes i Eskilstunakuriren och svarar själv att det gör barn. Barn förnekar att det har hänt, fast det har hänt. Men annars är det ovanligt att barn ljuger.
Läs artikel och kommentarer på
www.ekuriren.se/link,php?id677141

fredag 25 april 2008

Nu är debatten igång

Jag var inne på:
www.hosannas.info/worldpress/?p=379
och la en kommentar, titta på den! För varje röst som hörs och varje blogg som syns blir vi fler och märks mer, det är viktigt. Utsatta barn behöver uppmärksammas, inte bara personer som åtalas för sexuellt utnyttjande av underårig, som t.ex. Tito Beltran. Eller som Anders Eklund som häktats för mordet på lilla Engla. Jag vill fokusera på offren mer än på de presumtiva förövarna. Barn som drabbas har små möjligheter att göra sig hörda. Ju längre tystnad desto större skada. Bryt tystnaden!

Om att hata Anders Eklund skriver Anna Larsson i SvD i dag

och det är verkligen att röra i en myrstack. För när hon säger att det är i hemmen de grövsta brotten mot barn sker, då hör föräldrar från alla håll av sig och protesterar. Om dom här protesterna vore lika många, lika snabba och lika högljudda, när ett barn utsätts för övergrepp, vore mycket vunnet.
I dag kan en man fällas för våldtäkt av sin fru, men det har inte alltid varit så. Och det är inte förrän nyligen man har börjat inse att barn i hem där våld förekommer är brottsoffer.
Barn som utsätts för övergrepp är längst ner på skalan, för vi kan inte se, vi törs inte se, vi vill inte se och om vi ändå ser, så vill vi inte tro, vill vi inte veta och vill vi inte höra mer.
Tack Anna Larsson, för att du rörde om lite i myrstacken! Kanske hjälper det ett utsatt barn. Om det så bara hjälper ett enda barn är det mycket värt.
Läs Anna Larssons kolumn på www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1176971.svd

Lågintensiv krigföring mot pedofiler

Rubriken säger allt. Jag anser att samhället bedriver en alltför lågintensiv krigföring mot pedofiler. Anders Eklund har fått ett nytt och lämpligare boende på din och min bekostnad,
men i Stockholms omnejd härjar en man som
hittills försökt röva bort fyra barn.
Ämnet måste upp på agendan. Synliggöras. Bobby, Engla och Helen är några av de barn som aldrig mer kan göra sina röster hörda. För deras skull måste vi som kan tala ta ordet. Den fortsatta rättegången mot Tito Beltran ger dock, genom sitt mediavärde, hopp om att diskussionen ska fortsätta.
Detta givetvis oavsett utgång.

måndag 14 april 2008

Mer om Engla

I dag har varit en sorgens dag. En vän som bor i Åkers Styckebruk sms:ade att vi skulle tända ett ljus kl. 21.00 och ställa i fönstret och att jag skulle skicka sms:et vidare. Jag skickade till flera jag känner, bl. a. i Kristianstad.

Jag läser märkliga saker om Lappens vägkrog i Hedemora: "Han brukade fråga om han fick låna duschen och så gick de in tillsammans, hand i hand" säger krogens kock och ägare i Aftonbladet. Sedan fortsätter han: "Även när paret i lördags lämnade restaurangen försvann de in på toan tillsammans."
Är det bara jag som finner det märkligt att en vägkrog tillhandahåller samlagsrum åt en lastbilschaufför som är stammis? Är det bara jag som tror att den mannen inte är den ende som utnyttjar denna tjänst på denna vägkrog? Hur står det f.ö. till på andra "vägkrogar"? Är E4:an den svenska motsvarigheten till Reeperbahn?

söndag 13 april 2008

Engla borta

Med sorg och bestörtning tas beskedet emot att denna ljuvliga lilla varelse mördats. Hennes mördare erkänner och visar polisen till platsen där han lagt hennes skändade kropp. Ord kan inget uttrycka idag.

onsdag 9 april 2008

Engla igen

Engla! Dagarna går och ångesten växer. Alla dessa flickor jag upplevt på löpsedlar genom åren kommer igen. Jag ser deras ansikten framför mig och minns. Kerstin på löpsedeln på sommarkiosken vid Skarpnäcks koloniområde på gamla Tyresövägen, alldeles intill kyrkogården och mittemot flygfältet. Jag kände inte Kerstin, men jag grät ändå, hon kunde varit min lillasyster. Majsan minns också Kerstin väl. Hon kände henne inte heller, men grät precis som jag. Vi var två små flickor som på varsitt håll grät över en annan liten flickas öde. Hur många små flickor gråter inte idag? Detta är varje flickas största rädsla. Den som alla känner till, men inte får prata om.
Nu ringde Majsan och sa "det var -55 och den första nyheten jag läste, jag satt på en trätrappa upp mot ett hus och solen den sken, det var jättevarmt den sommaren, om du kommer ut till Bergholmen ska jag visa dig var jag satt.."
Majsan tänker också på Helen från Hörby.
Alla tidigare fall kommer tillbaka igen.

tisdag 8 april 2008

En deppig dag

Det finns människor som påminner om kameleonter och tar färg efter omgivningen. Man kan vara som ett läskpapper. riktigt suga åt sig allt elände vi omges av en vanlig dag. Nu är Engla, 10 år försvunnen. Man påverkas av dramat och dess tragik. Vi som utsatts för övergrepp i barndomen kanske tar det extra hårt, eftersom gamla oönskade minnen oundvikligen tränger fram. Så idag har varit en riktigt deppig dag, en sån som väntar om hörnet när man minst önskar det. En deppig dag som kännetecknas av att man försöker hålla humöret uppe, samtidigt som det faller ner hela tiden. Det har känts deppigt, men mest av allt jobbigt, jobbigt att gaska upp sig när man inte ens vet vad gaska innebär. Hur gör man egentligen?
I kväll föll snö igen, helt hänsynslöst på mina blomknoppar. Jag var på middag hos B och såg det på hemvägen. Jag hade fått en blå klänning av B och en spetsgardin, men glömde kvar båda.
Jag kan inte ens nämna det mest oerhörda, så ont gör det att sätta namn på. Men mina tankar är där. Hela tiden.