Felicia försvann - 1

Vacker, välskriven och utlämnande var boken jag läste i ett sträck under ett par timmar i dag med korta avbrott. Som ett fotoalbum med ögonblicksbilder och en stark känsla av försmådd kärlek och oläkt sorg - tvärtemot Aase Bergs recension i Expressen som talar om hat, hat och åter hat:
http://www.expressen.se/kultur/1.2676188/felicia-feldt-felicia-forsvann

Ingenstans fann jag det hatet, kanske för att jag också vuxit upp i en trasig familj med många uppbrott, svält, sexövergrepp, utfrysning och falsk fasad precis som den som skildras i Felicia Feldts lilla behändiga gula bok. Aase Berg saknar ett psykologiskt porträtt av en förövare, men vad ska vi med det till? Allt har skett inför öppen ridå mer eller mindre, nu korrigeras medias falska bild av en som själv var på plats och registrerade skeenden som en kamera. En bild säger mer än tusen ord och Felicia Feldts bilder är ordknappa, begränsade. Det hon INTE säger i boken är värt att tänka på. Hon har hållit igen och försökt vara rättvis, inte överdriva, Samtidigt är hennes utanförskaps smärta så stark att lite ånga måste pysa ut. All heder åt Felicia som vågat träda fram och kritisera det mest heliga som tänkas kan: mamma! Minns hatet som slog emot Kerstin Thorvall från etablissemanget när hon skrev Det mest förbjudna! Barn får inte hata sina mammor! Mammor älskar sina barn. Mammor kan inte göra fel, Man ska hedra sin moder osv. Jag skrev om min egen trasiga barndom i Trasdocka (Ordfront 2006) men min mamma har avråtts av mina syskon från att läsa den "för hon kommer bara att bli ledsen"! Jag ska ge Felicia försvann till henne i stället, för den är lättläst och kan avnjutas i små portioner. Tack Felicia! Du har lyft fram allt solkigt och sjaskigt i ljuset och gjort rent hus!

Tiina Rosenberg får ordet

Här är en superbra länk där Tiina Rosenberg skriver om Kerstin Thorvall

http://www.bang.se/artiklar/2009/nodvandigheten-i-att-dansa-och-skratta-2009-06-03

Steel City Anna: Minns Kerstin Thorvall

Hittade länk till fint gammalt tv-program med Kerstin Thorvall här:
Steel City Anna: Minns Kerstin Thorvall

Kerstin Thorvall hyllas av Nina Lekander

Nu kom runan som tar Kerstin Thorvall till begriplig nivå och visar henne som den komplexa människa - konstnär och kvinna - hon var. Underbar!

http://www.expressen.se/kultur/1.1948034/kerstin-thorvall-one-of-a-kind

Kerstin Thorvall är död

fick jag nyss veta av en väninna.
En kvinna som ständigt var närvarande i mitt liv är borta nu. Hon var ungefär lika gammal som min mamma och inte bara en förebild utan också som en mamma och syster för mig.
Jag kan uppriktigt säga att jag älskade henne och jag är glad över att jag fick tillfälle att säga det personligen.
Minns första gången jag läste Kerstin Thorvall: hennes eleganta pennföring både i texter och teckningar. Hon bländade!
Det gjorde hon också första gången jag såg henne: hon klev på T-banan vid Hötorget, riktning söderut, nån gång på 80-talet, klädd i stor röd hatt och svepande kappa med vid fåll. Bländande!
På min arbetsplats, dåvarande Televerket, satt vi, 99,9% kvinnor, i ett kontorslandskap och viskade till varann:
-Har du hört? -Har du sett? -Har du läst?
Det var Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna vi pratade om. Den slog ned som bomb och var en stor händelse jämförbar med Tjernobyl, skottet mot Palme eller flygplanen som flög in i World Trade Center. Kerstin Thorvall gav röst åt tystade kvinnor och vi älskade henne.

Jag har hyllat Kerstin Thorvall i min bok Trasdocka på sid. 66.
Jag citerar:

Ord som inte får sägas. Kerstin Thorvall sa dem. Hon gick igenom pubertet och klimakterium med oss. Äktenskap och skilsmässor. Födslar. Hon har gett oss ord som beskriver våra liv. Våt ängsmark. En huldras dans. Jojk genom luften. Tystnad i kontorslandskapet. Ordet gick från mun till mun. Läst på läppar. Det mest förbjudna.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/kerstin-thorvall-har-avlidit_4547907.svd#las-