söndag 24 juli 2011

På Utöya

har ett stort antal barn och unga mördats urskillningslöst och alla som försökt undfly och saknas har ännu inte återfunnits. Hur mycket media än talar om det kan det varken förklaras eller försvaras än mindre förstås.

Mina tankar går nu till de föräldrar
• som sörjer ett barn
• saknar ett barn
• som har ett svårt skadat barn som kanske inte överlever
• som har ett barn som "klarat sig" men med traumaskada

4 kommentarer:

Bosse Löthén sa...

Varför känner inte vi varandra? Jag tror att vi har mycket gemensamt.

/Bosse Löthén

Yvonne Domeij sa...

Tack för att du läser min blogg! Pedofili är tabubelagt: offren beläggs med munkavle av en omvärld som inte vill se och som inte orkar höra. Just nu pågår nya övergrepp mot nya barn.
Våra röster är viktiga!

Anonym sa...

Ja tankarna finns hos dem som kämpar för sin överlevndad. De som såg sina vänner mördas. Dom anhöriga som inte får tillbaka sina barn. Tankarna finns hos hela nationen som förlorat så många unga som fick ett makabert slut på ett nyss påbörjat liv. Det finns inga ord.

Tack för ditt fina inlägg och dina andra är också bra. Läser när jag får tid. Bosse Löthen är också bra, en man som gör skillnad liksom du Yvonne. Ni behövs verkligen. Har än så länge bara läst din bok Yvonne. Ska läsa Bosses också.

kram
Jenni

Yvonne Domeij sa...

Tack Jenni för dina fina ord!
I Norges sorg deltar nu alla empatiska medmänniskor. "Brott mot mänskligheten" kanske kommer att bli det som kommer att få uttrycka det oerhörda som skett.

Över en miljon människor har nu skrivit sina namn på den norska länken Hold sammen - hold hender (Håll samman - håll händer) både som protest och som manifestation på kärlek och sammanhållning.

http://www.vg.no/nyheter/innenriks/oslobomben/lenke.php