Våldtäktsdömde Tito Beltran

har synpunkter på att avtjäna straffet på Salberga. Han har önskat komma till Skogome enligt nuvarande hustrun Jenny Beltran. Kriminalvården har låtit säkerheten avgöra var Tito Beltran placeras. Bra jobbat av Martin Gillå, chef på placeringsenheten.

Dömd pedofil och våldtäktsman får fast adress

Den för sitt yrkesliv tidigare kände operatenoren (numera mer känd som sexualbrottsling) Tito Beltran flyttas efter helgerna till Sveriges största anstalt i Sala: Salberga (ett f.d. mentalsjukhus). Han kommer att omges av 1,4 kilometer sex meter höga stängsel. Mina tankar går denna jul till alla hans brottsoffer, däribland inräknas förstås hans nuvarande fru Jenny Beltran, deras gemensamma son, hans övriga barn ur tidigare förhållanden samt givetvis övriga anhöriga.

Jag vill hedra Fadime

Jag fick mail från H.E.R.T.I.G.I.N.N.A.N. af Uppsala,
som skriver på http://www.veckomagasinet.se/
Jag hade kommenterat Tito Beltrans våldtäktsdom och hennes tankar kring den. Därför skrev hon. Jag är henne oändligt tacksam, för hon skickade inte bara ett personligt mail utan la dessutom ut länkar till mig på sin blogg. Hon har massor av läsare så det ska hon ha en stooor eloge för!

Hon påminde mig också om Fadime Sahindal
- vad nu det har med övergrepp att göra -
men visst, det HAR med övergrepp att göra,
dessutom det allra grövsta övergreppet:
att ta en annan människas liv.

Det ska vi aldrig glömma, det händer om och om igen och detta brotts bästa bundsförvant heter TYSTNAD. Tänk på det, vi måste prata om det här! Brottet sker i det tysta och när vi håller tyst gör vi det möjligt för nya brottslingar att begå detta skändliga brott.

Glöm aldrig Fadime.
Aldrig någonsin.

Förr gick skam på torra land. I dag står skam på balkonger och kastar ner flickor..

Något, som upprört många människor den senaste tiden, är att flera unga flickor fallit från balkonger. Någon enstaka har överlevt, men det stora flertalet har dött, trots att svenska balkongräcken är höga nog att skydda någon från att råka falla. Har alltså alla dessa olyckssaliga flickor oförsiktigt suttit på kanten av räcket och dinglat med benen? Eller har kanske några av dem stått på en stol intill räcket och tappat balansen? Kan det inte ha någon som helst betydelse att alla dessa olyckliga flickor kommer ur skamkulturer? Kan de möjligen ha utsatts för skambrott?
En flicka, som överlevde, har försäkrat att hon inte alls har blivit knuffad. Antingen talar hon sanning eller inte. I så fall är hon nog, efter fallet, alltför rädd att säga sanningen. Det är förståeligt och förlåtligt, eftersom hon är omgiven av närstående ur skamkulturen, med allt vad det innebär om tystnadskrav och outtalat hot. Men om hon råkar ramla igen från balkongen får vi kanske visshet. Fast då är det ju tyvärr för sent..