Ett brev...

Nedan ett brev med tvivelaktigt innehåll.
Den 1/2 2009 (ev. tidigare) sände någon som påstår sig vara gift med min förövare detta till en av mina uppdragsgivare.
Nyligen vidarebefordrades det till mig.
Fetningen i texten är gjord av mig,
likaså borttagandet av namn, tel nr m.m.
Därefter har jag kursiverat.

----- Originalmeddelande -----

Hej!
Jag vet inte nu om jag kommer rätt,men jag utgår ifrän att jag kommer till Studieförbundet eller heter det Studiefrämjandet?

Jag skriver några rader till er med anledning av att jag häromdagen såg att ni er program den 3/2 har temat sexuella övergrepp och att Yvonne Domeij skall medverka med sin bok Trasdocka. Jag vill uppmärksamma er på att Pressens Opinionsnämnd fällde (namn på tidskrift) när man där publicerade Domeijs berättelse.För att göra det hela kort så är boken ett hopkok av sant återgivna händelser tillsammans med halvsanna och påhittade händelser och sjukliga fabuleringar.De allvarliga anklagelserna om brottslighet faller inom förtalsparagrafen och ni bör fundera över om ni som förbund vill delta i spridning av förtal.Jag är hustru till läkaren som Domeij anklagar och jag är innerligt trött på hennes förföljelse och framfart i olika medier.Till saken hör också att (person med anknytning till brevskriverskans make, samt nämnd i boken) deltar som Domeijs supporter och liksom Domeij åker hon runt i landet som expert på pedofili. Det hela är förstås en eländig och mycket sorglig historia för alla inblandade och jag är som sagt trött på eländet och tänker inte längre tolerera dessa två kvinnors terror.Jag vill alltså uppmärksamma er på dessa omständigheter. Jag har kontaktat två journalister som nu tittar på detta. Debatten runt Liza Marklunds bok har ju öppnat för en debatt om beteckningen " En sann berättelse".

(förnamn efternamn)
(yrkestitel)
Önskar ni mera information så går det bra att ringa mig på (riktnr tel.nr)

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Min kommentar till ovanstående
som bortsett från förtal av mig
även innehåller felaktiga uppgifter:

Pressens Opinionsnämnd har inte fällt MIN berättelse däremot en journalists utsaga där han skildrar i stort sett samma sak. I den artikeln framträdde min förövare och medgav att han haft sex med mig när jag var hans minderåriga patient samt omhändertagen av Stockholms Stads Barnavårdsnämnd vilken han företrädde under 25 år som barnläkare på dispens utan läkarlegitimation.
Artikeln fälldes för att jag framträtt med foto och förnamn.
Dock reserverade sig flera ledamöter, vilket är mycket ovanligt.

".. fundera om ni som förbund vill medverka till att sprida förtal.."
Nej, men kanske om ni vill inskränka vår grundlagsskyddade yttrandefrihet: innan Trasdocka getts ut hotade brevskriverskan förlaget med stämning. Dess jurister granskade bokens innehåll men fann inget att anmärka på. Mycket riktigt, tre år senare har brevskriverskans stämningshot ännu ej satts i verket!

Det står "hustru till läkaren" i brevet med syftning på en person som inte var läkare vare sig då eller nu.
Då pga att han arbetade på dispens i 25 år.
Nu pga att han fråntagits den legitimation han sedermera skaffat.

Trasdocka marknadsförs inte som "en sann berättelse" men bygger på ett verkligt fall. Trasdocka är ett konstnärligt verk och samtidigt en allvarlig anklagelse mot Socialstyrelsen och Stockholms Kommun om brottslighet som möjliggjorts och därefter dolts av desamma, alltså inte enbart mot en specifik person även om brevskriverskan väljer den tolkningen. Trasdocka skildrar brott jag utsattes för som barn och som tystades ned av kollegor till den s.k. "läkaren" sedan både jag och en av mina vårdnadshavare larmat. Trasdocka används av Umeå universitet som referenslitteratur på två program och återfinns på Karolinska Institutets forskningsbibliotek pga sin skildring av långsiktiga skador och konsekvenser av sexuella övergrepp mot barn. Varje år delas både en trasdocka och boken Trasdocka ut till ansvariga politiker av organisationen ATSUB på "Trasdockans Dag". Trasdockan har genom ATSUB:s initiativ kommit att symbolisera det utnyttjade barnet.
Sedan Trasdocka publicerats har jag hållit föredrag på bibliotek och för gymnasieklasser från Lund till Umeå. Jag har även deltagit i Statens offentliga utredningar, S2006:05, Undersökningen om vanvård i den sociala barnavården, som hemligstämplas i 40 år. Därför har jag offentliggjort mina journaler som förövaren fört.
(Socialstyrelsen hade redan innan jag intervjuades gedigen kännedom om den som utsatt mig för sexuella övergrepp i barndomen: man har utrett honom vid två tillfällen och sedermera återkallat hans läkarlegitimation.)

Jag vill med emfas betona att jag inte pekat ut brevskriverskans make, det gör hon däremot själv och det har jag naturligtvis inget ansvar för.
Att det blev möjligt för henne att identifiera sin make är pga att han brutit sin tystnadsplikt och pekat ut mig som sin dåvarande patient.
Jag utsätts alltså än idag för brott och chikaneras av förövaren. Skillnaden är emellertid att jag nu blivit vuxen och vägrar vara offer.
Brevskriverskan som anhörig är även hon ett av förövarens brottsoffer, men har inte insett det än, utan lever i förnekelse.